Hur många i världen pratar finska

Finska (suomen kieli) existerar en finsk-ugriskt tungomål framförallt talat inom land i norden, var detta tillsammans tillsammans med svenskan existerar officiellt tungomål. Finskan existerar detta maximalt talade språket inom land i norden samt existerar en officiellt minoritetsspråk inom Karelska republiken inom Ryssland samt en från Sveriges officiella minoritetsspråk.

Finska (suomen kieli) är ett finsk-ugriskt språk framförallt talat i Finland, där det tillsammans med svenskan är officiellt språk

Finskan ligger, trots för att språket existerar obesläktat tillsammans med dem nordiska språken, svenskan nära gällande semantik samt begreppsvärld.^[2]

Språket anses artikel stabilt. Kvänska samt meänkieli existerar dess närmaste släktspråk.^[3]

Alfabet

[redigera | redigera wikitext]

Finska skrivs tillsammans med latinska alfabetet.^[4] Alfabetet består från nästa 29 bokstäver:^[5]

A, B, C, D, E, F, G, H, inom, J, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T, U, V, W, X, Y, Z, Å, Ä samt Ö.

Bokstäverna ”c”, ”x” samt ”å” används relativt sällan inom finskan; ljuden dem representerar inom svenskan brukar tecknas ”s”, ”k”, ”ks” (såsom taksi till ”taxi”), respektive ”o” (som entydigt står till å-ljud). ”Å” används endast inom svenska namn samt liknande, varför ”å” ofta vid finska kallas ruotsalainen o (svenskt o).

Bokstäver vilket äger kommit in via lånord, dock ej alls förekommer inom ursprungligen finska mening, är: b, c, f, q, w, x, z samt å. Bokstaven ”g” förekommer förutom inom lånord enbart inom ”ng”, likt betecknar eng-ljudet, mot modell kengät (”skorna”). Både detta tonande (-ng-) samt detta tonlösa (-nk-) uttalas snarlikt likt vid svenska.

Vissa mening tillsammans med utländskt ursprung, bland annat ryskt, skrivs tillsammans med š samt ž, vilka markerar tonlöst respektive tonande sj-ljud, mot modell šakki (schack, avvärjad stavning shakki) samt džonkki (djonk).^[6]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Man besitter länge antagit för att finskan kommer ifrån en urfinskt tungomål, likt kom mot Norden tillsammans invandrare österifrån, ifrån vilket samiska språket skildes ut ungefär 1500–1000 f.Kr..

Estniskan avskiljdes beneath detta inledande århundradet e.Kr.^{[källa behövs]}

Det finska språkets ursprung, liksom folkets äldsta saga, existerar svårt för att entydigt förklara. Språket besitter samband österut, dock människor äger relaterat till gener samband såväl söderut, västerut såsom österut.

vilket en vittnesmål angående detta finska språkets ålder besitter länge termen kuningas brukat nämnas. detta anses existera lånat från en urgermanskt mening, vilket språkvetare rekonstruerat mot *kuningaz samt vilket existerar ovan 2000 kalenderår gammalt. dem historiskt finskspråkiga folkgrupperna (suomer/finnar, tavaster, kareler, kvener) är kapabel spåras mot folkvandringstiden (400–800 e.Kr.)^[7]

Ett särskilt bekymmer existerar relationen mot samiskan.

Finska samt samiska existerar besläktade.

detta äger gett upphov mot alternativa förklaringar: för att samerna tappat bort eller missat en tidigare okänt tungomål mot förmån på grund av en finsk-ugriskt alternativt för att finnarna (invandrare ifrån väst, öst alternativt syd beneath stenåldern) lärde sig sitt finska tungomål från samerna. ett mer kontroversiell teori (av Kalevi Wiik) hävdar för att läka norra Europa ursprungligen skulle äga talat en proto-finskt språk.^[8]

Mikael lantbrukare, biskop inom Åbo, besitter kallats den finska skriftspråkets fader då han publicerade dem inledande tryckta böckerna vid finska.^[9] Dessa skrivna verk trycktes inom kungliga boktryckeriet inom huvudstaden beneath perioden 1543–1552.^[9] Den inledande boken plats den lilla Abckiria ("ABC-bok").

Sedan följde den cirka 900 sidor tjocka Rucouskiria ("bönebok") 1544 samt sedan hans översättning från Nya Testamentet, Se Wsi Testamenti, 1548.^[9] han gav även ut Martin Luthers lilla katekes. denne baserade sitt skrivsätt vid svenskan, eftersom land i norden fanns enstaka sektion från svenska riket samt svenska fanns detta förhärskande språket inom landets officiella liv, nära sidan angående tyska samt latin.

Finlands inledande tryckeri, Åbo akademis tryckeri, grundades nära mitten från 1600-talet.^[9]

Landslagen översattes mot finska 1548, dock översättningen blev inte någonsin tryckt då den ansågs undermålig.^[vem?] Översättaren plats främmande på grund av den svenska juridiska vokabulären samt uppfattade mot modell målsägande (måls-ägande) likt mål-sägande.

enstaka förbättrad utgåva fick Karl IX:s löfte ifall tryckning, dock hans frånfälle samt dåliga tider gjorde för att utgivningen kom från sig.

I dag bor det ungefär 700 000 personer med finsk bakgrund i Sverige

numeriskt värde översättningar såg dagens ljus vid 1640-talet samt den en ansågs från drottning Kristina artikel jämngod tillsammans med detta svenska originalet. Språkgranskningen inom Åbo hovrätt drog dock ut vid tiden samt småningom började man tänka vid enstaka färsk lagbok. 1734 års team kom ut vid finska ursprunglig 25 tid senare.^[10]

Geografisk spridning

[redigera | redigera wikitext]

Finska pratas inom huvudsak inom land i norden, var detta existerar officiellt tungomål jämte svenskan.

detta finns omkring fem miljoner finsktalande inom land i norden. Finska minoriteter finns även inom landet, Norge, Ryssland samt land i baltikum.

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talet emigrerade hundratusentals finsktalande ifrån land i norden mot land, dock migrationsrörelse mellan dessa båda länder äger funnits åtminstone sedan medeltidens start.

Sverigefinnarna finns koncentrerade mot vissa kommuner inom landet, titta bl.a. kartan ovan södra land. inom landet finns även meänkieli (tornedalsfinska), tillsammans ställning eller tillstånd vilket officiellt minoritetsspråk inom östra Norrbotten. Tornedalsfinskan existerar besläktad tillsammans med dialekterna vid den finska sidan ifall Torne flod, dock innehåller därtill enstaka mängd svenska lånord likt ej förekommer inom land i norden.

Många^[vem?] anser för att meänkieli äger sitt ursprung ifrån finska, dock vid bas från påtvingad isolering ifrån den finska språkgemenskapen sålunda äger befolkningen vid den svenska sidan inom Tornedalen utvecklat en eget språk.^{[källa behövs]} termen meänkieli betyder på grund av övrigt inom direkt översättning ”vårt språk”.

inom nordligaste Norge finns även ett högre andel såsom äger finska liksom modersmål. var finns vid liknande sätt liksom meänkieli en något avvikande skriftspråk tillsammans norska lånord, likt kallas kvänska.

Ryssland

[redigera | redigera wikitext]

I Ryssland finns detta flera tillsammans med finskan närbesläktade tungomål, vilket tillsammans bildar en dialektkontinuum.

dem maximalt något som ligger nära eller är i närheten existerar karelska (språket inom Ryssland mot skillnad ifrån den karelska dialekten inom Finland) samt ingriska, dock även kring samt bortom Volga finns tungomål liksom komi, udmurtiska tillsammans med mera utspridda (så kallade volgafinska språk). detta existerar bara dem östersjöfinska språken, främst estniska, meänkieli, karelska samt ingriska, vilket utan vidare språkstudier existerar inom någon mån förståeliga på grund av ett finsktalande (se ömsesidig begriplighet), medan språken djupare in inom Ryssland inom likhet tillsammans med samiska brukar artikel helt obegripliga, även angående detta ej behövs någon större språkvetenskaplig träning på grund av för att varsebli ett sektion likheter inom detta elementär ordförrådet.

detta finns en livligt nyfikenhet till släktspråken inom land i norden, samt medvetandet angående språkliga släktingar inom Rysslands djup utgör traditionellt ett betydelsefull sektion från den finska nationella identiteten.

Dialekter

[redigera | redigera wikitext]

Det finska språkets dialekter brukar delas in inom sju grupper, liksom framträda vid kartan:

1. de sydvästfinska,
2. de tavastländska,
3. de sydösterbottniska,
4. de central- samt nordösterbottniska,
5. de nordfinska alternativt nordbottniska,
6. de savolaxiska och
7. de sydostfinska.

De numeriskt värde sistnämnda benämns östfinska medan dem andra fem västfinska.

^[11]Kvänska samt meänkieli kopplas mot dem nordbottniska dialekterna.

Allmänt ifall finskans struktur samt grammatiska kategorier

[redigera | redigera wikitext]

Finska existerar en agglutinerande språk: språkets minsta betydelsebärande enhet, likt vart samt en äger sin personlig innebörd, står mekaniskt uppradade efter varandra inom en ord:

talo‑i‑ssa‑ni = ”i mina hus”

talo = ”hus”, i = flertal, ssa = ”i”, ni = ”mina”^[12]

Standardfinska Nomina äger dem grammatiska kategoriernakasus samt numerus, samt komparation inom adjektiv.^[12]

Standardfinska Verb äger dem grammatiska kategorierna tempus, individ, modus samt diates.^[12]

Grammemen inom modus existerar indikativ, imperativ, konditionalis samt potentialis.^[12]

Grammemen inom diates existerar energisk samt passiv.^[12] Man symbol dock för att den finska passiven ej motsvarar den passiv oss känner ifrån svenska samt engelska: den finska passivens tankesubjekt existerar enstaka onämnd agent, samt enstaka sats inom passiv kunna ej äga agentadverbial.^[12]

Fonologi

[redigera | redigera wikitext]

Kännetecknande till finskan existerar för att både vokalers samt konsonanters längd särskiljs fonematiskt.

Betoningen ligger vid ordets inledande stavelse.

Konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

1. De tre tonlösa klusilerna /p/, /t/ samt /k/ existerar oaspirerade, dvs utan /h/-ljudet likt förekommer ofta inom svenskan.^[13]
2. /b/, /f/, /ʃ/ samt /g/ förekommer endast inom lånord.
3. /d/ förekommer medialt liksom en försvagat /t/ genom den till finskan karaktäristiska stadieväxlingen, samt inom lånord.
4. [ʔ] förekommer liksom avgränsare nära vokalmöten.
5. /ŋŋ/, skrivet <ng>, förekommer såsom försvagat /nk/ genom stadieväxling.

   [ŋ] förekommer likt allofon från /n/ inom /nk/.

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]

Finskans vokaler beskrivs inom nästa tabell tillsammans IPA-tecknen. Bokstaven vilket används på grund av ljudet indikeras inom <> angående den skiljer sig ifrån IPA-tecknet.

Främre		Bakre
Orundad	Rundad	Orundad	Rundad
Sluten	i	y	u
Mellan	e	ø <ö>	o
Öppen	æ <ä>	ɑ <a>

Grammatik

[redigera | redigera wikitext]

Finskan saknar liksom dem övriga uraliska språken grammatiskt genus.

Bestämd samt obestämd form eller gestalt finns ej. Finskan existerar en agglutinerande tungomål samt äger 15 kasus: nominativ, ackusativ, genitiv, essiv, partitiv, translativ, inessiv, elativ, illativ, adessiv, ablativ, allativ, abessiv, komitativ samt instruktiv.

Av dem räknar man med att 200 000 – 250 000 kan det finska språket

Böjning från mening sker inom kasus samt numerus, tillsammans ändelser samt tillsammans stadieväxlingar. Verb böjs inom inledande, andra samt tredjeplats individ inom enskild samt plural. Ofta utelämnas vissa pronomen då ändelsen anger subjekt t.ex. Olen (Jag är).

Exempel vid böjningar från substantiv:

• en skiljevägg – seinä
• i väggen – seinässä
• i väggen?

  – seinässäkö?

• på väggen – seinällä
• även inom väggen – seinässäkin
• även vid våra väggar – seinillämmekin

Exempel vid böjningar från verb:

• att vandra – mennä
• jag går – menen
• ni går – menette
• går ni?
  
  
• 



– menettekö?

• undrar ifall ni kommer för att vandra – menetteköhän
• undrar angående ni skulle råka vandra (skulle ni behärska gå) – menisitteköhän

Finska språket äger vokalharmoni, vilket innebär för att böjningarna finns inom numeriskt värde varianter tillsammans med olika vokaler beroende vid vilka vokaler vilket finns inom stammen.^[14]

Ordförråd

[redigera | redigera wikitext]

De vilket något som har fått en viss form eller struktur finskan mot en nationalspråk samt en skriftspråk vid 1800-talet gjorde även medvetna ansträngningar för att ersätta sålunda flera utländska mening likt möjligt tillsammans finska.

Då ersattes mot modell svecismenpukstaavi (bokstav) från nybildningen kirjain (från "kirja", bok). Den stora repertoaren från sådana avledningsändelser utför nyskapandet enklare. identisk puristiska strävan finns än inom dygn. Språkvårdarna existerar dock ej främmande till översättningslån.

Karakteristiskt på grund av finska mening existerar vissa fonematiska begränsningar.

inom genuina finska mening saknas ljuden b, f, g liksom sj- samt tj-ljud.

Tornedalsfinskan räknas här som finska, karelskan inte

Fler konsonanter än enstaka inom start från mening förekommer endast inom detta finska högspråket, inom helsingforsdialekten samt inom enstaka sektion västfinska dialekter. (Lånord såsom filmi samt stressi (film samt stress) är kapabel därför ibland utanför dessa dialektområden uttalas "vilmi" samt "ressi".) Å andra sidan förmå finskan sammanföra varenda slags ljudlängder inom ett stavelse – utdragen vokal+kort konsonant, begränsad vokal+lång konsonant, kreditkort vokal+kort konsonant, utdragen vokal+lång konsonant – var rikssvenskan (numera) bara tillåter dem numeriskt värde inledande kombinationerna – skillnaden mellan dessa existerar betydelsebärande.

Ovanstående omständigheter utför för att detta finska ordförrådet, sett ur andra europeiska språks synvinkel, präglas från för att flera mening kunna skiljas åt från små ljudskillnader (valita, valittaa, tuli, tuuli, tulli, savu, savi, suvi, sivu – välja, klaga, flamma, blåst, tull, rök, lera, sommar, sida) samt för att identisk ordstam är kapabel ge upphov mot flera nya mening genom avledningsändelser (kirja, kirje, kirjoitus, kirjasto, kirjoittaa, kirjata, kirjautua, kirjoitin – läsning, meddelande, text, bokhus, notera, bokföra, symbol in, skrivare).

Trots purismen finns detta flera svenska lånord inom finskan, ett naturlig resultat från dem flera hundra kalenderår land i norden plats enstaka sektion från riket land. i enlighet med Kaisa Häkkinen, professor inom finska nära Åbo högskola samt inflytelserik etymolog, existerar antalet lånord ifrån svenska mot finska ungefär fyra tusen, dock lånord ifrån finska mot svenska möjligen en tiotal.^[15]

Svenska lånord mot finskan

[redigera | redigera wikitext]

Nedan modell vid svenska mening liksom lånats in inom finskan.

eftersom dubbelkonsonant sällan förekommer inom start vid mening existerar detta vanligt för att ett alternativt flera konsonanter faller bort:

• skruv > ruuvi
• glas > lasi
• stol > tuoli
• krut > ruuti
• strand > ranta
• skola > koulu
• fru > rouva

Eftersom dem tonandeklusilernab, d samt g saknas inom start från mening byts dem inom lånord ut mot motsvarande tonlösap, t samt k.

en tonlöst f är kapabel däremot bli tonande v:

• boll > pallo
• gevär > kivääri
• daler > taala, taaleri (medan svenskans mening ursprungligen kommer ifrån tyskans Taler)
• fånge > vanki

Andra lånord, ifrån svenska alternativt urnordiska/urgermanska:

• jul > juhla ('fest'), joulu ('jul')
• råtta > rotta
• skinka > kinkku
• anka > ankka
• lag (jur.) > laki
• gaffel > kahveli (numera 'haarukka')
• gata > katu
• hatt > hattu
• ost > juusto
• säng > sänky
• mölla (sydsvenska på grund av kvarn; från verbet mala) > mylly
• konung > kuningas, från urgermanska *kuningaz
• borgmästare > pormestari
• skottkärra > kottikärry
• stad > kaupunki, ifrån urnordiska kaupang, köping
• affär > kauppa, ifrån urnordiska kaupian(?), (köpa, bedriva handel; jämför tyska kaufen, ifrån latinets caupo, affär, speciellt tillsammans med vin), jämför: äfääri
• overall > haalari, lånat ifrån den finlandssvenska försvenskningen "överhalare"/"halare"
• tändare > stendari, slang till cigarettändare – tillsammans med humoristisk hyperkorrektion, tillägg från dubbelkonsonant inom början
• ämbar > ämpäri (förvaringskärl, hink, spann)
• byk > pyykki (tvätt)

Vissa svenska lånord lever kvar inom finskan såsom vardagsord fast dem egentligen ersatts från en mer helfinskt mening.

• flicka > likka (dialektord för: tyttö)
• vänta > ventata (egentligen: odottaa)
• satsa > satsata (egentligen: panostaa, panna panoksensa)
• tjäna > tienata (oftare: ansaita)
• bruka > bruukata, pruukata (egentligen: olla tapana)
• rike > riikki (numera: valtakunta (ordet valta troligen släkt tillsammans välde); lever kvar inom termen riikinruotsi, rikssvenska)
• katt > katti (oftare: kissa)
• klänning > leninki; även inom västra Finland: kläninki (oftare: mekko)
• hantlangare > hanslankari, hantlankari, hantlaakari (numera: apumies)
• propp > roppu, proppu (oftare: sulake)
• kontor > konttori (oftare: toimisto)
• cykel > sykkeli, tsykä (egentligen: polkupyörä)
• snickare > nikkari (oftare: puuseppä)

Finska lånord mot svenskan

[redigera | redigera wikitext]

• erämaa > erämarker, obebott fångst- samt fiskeområde beneath någons nyttjanderätt.

  termen användes från förvaltningen beneath svenska tiden samt ibland senare, särskilt inom historisk undersökning ifall tiden.

• hyvä > hyvens, slang, hyvä betyder "bra"
• hän > hen, könsneutralt pronomen
• kenkä > känga
• kova > kova (hård, hårt, hårda), besitter vid svenska blivit slangord till valuta, modell "ta bostad storkovan", tillsammans ursprung inom frasen "kova raha" (hårda valuta, detta önskar yttra klingande mynt) likt stod vid sedlar inom 1700-talets land.

  Uttalet tillsammans med långt o tyder vid för att detta existerar en lån ifrån den skrivna formen.

• kuolla > kola, slang, för att dö, modell "att kola vippen"
• kyllä > rolig, troligen finskt ursprung (kyllä existerar en bekräftande mening, alltså för att någonting existerar positivt, betyder ungefär "visst"), dock förmå även äga lånats ifrån romani
• molotovin blandad drink > molotovcocktail, flera tungomål besitter lånat termen till den bensinbomb finnar gav namnet mot beneath vinterkriget, likt "present" mot Sovjetunionens utrikesminister (ordet blandad drink givetvis engelska)
• motti – kubikmeter ved, utvidgad innebörd till ett finsk militärtaktik (ursprungligen inom sin tur lån ifrån svenska 'mått'), fanns tillsammans inom 1950 samt 1976 års upplagor från SAOL, dock försvann tid 1986
• muikku > mujka, siklöja, förekommer inom nordskandinaviska dialekter^[16]
• mutti > motti, termen används bland annat inom Värmland, vilket namnet vid den nävgröt man äter tillsammans med fläsk samt lingon inom festliga kontext.

  Namnet samt maträtten kom mot landet tillsammans med finnkolonisationen beneath sen vasatid.

• mämmi > memma, enstaka söt råggröt smaksatt tillsammans pomerans. termen besitter importerats samtidigt tillsammans med maträtten.
• pieksu > pjäxa, dock numera kallas skidpjäxor till "monot" vid finska
• poika > pojke; en tidigt belägg existerar "skinnara-poika", 'skinnarlärling', ifrån 1329, vilket kanske vittnar angående för att detta plats finska yrkesman inom Stockholmstrakten likt gav termen spridning
• pois > tojs, ett förvridning från pois, liksom betyder försvunnen.

  Tojs används oftast inom uttrycket "Vet tojs", tillsammans betydelsen "Vet hut".

• pulkka > pulka (ursprungligen samiska)
• päre > pärta (späntad trästicka, till belysning alternativt prydnad), taget ifrån den finska partitivformen pärettä/päreitä
• rapakalja > rappakalja, betyder vid finska 'slarvigt fermenterad öl', liksom vid svenska fått betydelsen 'strunt(prat)'
• rapakivi – detta internationella namnet vid ett typ från granit, vanlig inom Finland
• riihi > ria, byggnad inom vilken fuktig säd förr torkades tillsammans med hjälp från upphettad atmosfär alternativt från den fria luften
• sauna – termen äger lånats ifrån finska mot flera tungomål, även inom svenskan förekommer sauna nära sidan från 'bastu' samt besitter upptagits inom SAOL
• sisu – envishet, uthållighet, dock används väl maximalt vid anförande angående Finland: "den finska sisun"
• talkoot (plural) > talko,^[17] frivilligt grupparbete
• torrakka > torraka^[18]

Det äger påståtts för att luffarfiguren Kolingen, såsom Albert Engström ritade, bör äga fått namn efter finngubbarna inom huvudstaden, likt började varenda konversation tillsammans med "kuule", "hör du".

Jämför termen 'finnkoling'.

Uttal från finska mening till svenskspråkiga

[redigera | redigera wikitext]

Finskt uttal anses existera enkel för att lära, då detta finska språket inom upphöjd grad uttalas således liksom detta skrivs samt ljuden liknar dem svenska.^[19] Uttalet till ett tecken varierar ej liksom mot modell på grund av svenskans e (e alternativt ä) samt o (o alternativt å).

Betoningen ligger ständigt vid inledande stavelsen. Bokstäverna u samt o existerar kopplade mot andra ljud inom finskan: u vid finska uttalas vilket o vid svenska, medan bokstaven o bör uttalas likt bokstaven å vid svenska. Finskans uttal ligger på denna plats närmare andra tungomål (som spanska samt italienska) medan svenskans framskjutna, rundade o samt u existerar tämligen unika.

detta korrekta uttalet från ishockeyspelaren Saku Koivus namn skulle i enlighet med (riks)svensk stavningslära tecknas ungefär "Sacko Kåjvo".

Finnar, finländare och sverigefinnar

En nödvändig skillnad existerar för att ljud vilket uttalas längre alternativt mer betonat ständigt skrivs tillsammans med numeriskt värde tecken. inom motsats mot svenskan äger finskan oberoende konsonant- samt vokalförlängning, jämför muta = 'lera', muuta = 'annan' (partitiv sg.), mutta = 'men' (konj.), muuttaa = 'ändra/flytta', var bara ljudlängden skiljer mellan helt olika betydelser.

Dubbla tecken, såväl vokaler såsom konsonanter, bör tolkas såsom längre ljud, dock påverkar ej uttalet från föregående ljud. Dubbla t inom muuttaa fullfölja ej u-ljudet betalkort, u existerar kreditkort inom muta samt mutta var detta ej dubbeltecknats.

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]

I land i norden existerar utbildning inom "modersmålet" respektive "andra inhemska språket" obligatorisk inom grundskolan samt inom flera universitetsutbildningar.

Svenskspråkiga finländare läser inom allmänhet finska ifrån tredjeplats alternativt femte klass.

Finska är kapabel studeras nära drygt hundra högskola inom världen. inom land i norden förmå man analysera finska likt huvudämne nära åtta högskola. dem flesta högskola erbjuder kurser inom finska nära sina språkcentra.^[20] även studieförbund, folkhögskolor, medborgarinstitut (komvux) samt sommaruniversitet erbjuder kurser inom finska vid olika nivåer.

Grundutbildning inom finska språket gavs kalenderår 2006 nära nästa högskola samt högskolor inom Sverige:

Utbildningen nära Lunds högskola samt relaterat till göteborg högskola besitter upphört. inom götet blev den "inställd" tills vidare kalenderår 1997 vid bas från besparingar inom universitetet.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Collinder, Björn (1954). Kortfattad finsk lärobok.

  Svenska bokförlaget, Norstedts 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]