Några viktiga slag i napoleons värd

Napoleonkrigen
Över: Slaget nära Austerlitz Under: Slaget nära Waterloo
Ägde rum 1803–1815 Plats Europa, Atlanten, Medelhavet, Nordsjön, Río dem la Plata, Franska Guyana, Västindien, från indien oceanen, Nordamerika, Sydkaukasien Resultat Koalitionsseger, Wienkongressen
Stridande
Storbritannien  Österrike[a][b](1804-1805, 1809, 1813-1815)  Ryssland[c](1804-1807, 1812-1815)  Preussen[b](1806-1807, 1812-1815)  Spanien[d](1808-1815) Portugal(1804-1807, 1809-1815)  Sicilien[e]  Kyrkostaten  Osmanska riket[m](till 1803, sen 1809-1812)  Sardinien  Sverige[f](1804-1809, 1812-1815)  Nederländerna(1815)  Braunschweig Toscana  Schweiz Franska rojalister Hannover Nassau Montenegro (1806-1814) Persien(1807-1812)[q]	Frankrike  Spanien(1803-1808)[d] Danmark-Norge[l]  Osmanska riket(1806-1809)[m]  Österrike(1809-1813)[a][b]  Ryssland(1807-1812)[c]  Preussen(1807-1812)[b] Persien(1804-1807,1812-1813)[q]  Sverige(1809-1812)[f]
Befälhavare samt chef
William Pitt Hertig från Wellington Horatio Nelson  † John Moore  † Frans I Ärkehertig Karl Prins von Schwarzenberg Ärkehertig Johan Alexander I Michail Kutuzov Michail Barclay dem Tolly Greve Bennigsen Pjotr Bagration  † Fredrik Vilhelm III Gebhard von Blücher Hertig från Braunschweig  † Prins från Hohenlohe Ferdinand VII Miguel dem Álava Prins Johan William Beresford Miguel Pereira Forjaz Vilhelm II Ferdinand IV Gustav IV Adolf Prins Karl Johan[o] Georg Carl von Döbeln Carl Johan Adlercreutz Hans Henric von Essen Fredrik Vilhelm† Ludvig XVIII Petar inom Petrović-Njegoš Fat′h-Ali Shah Qajar Abbas Mirza Selim III Mahmud II Muhammed Ali Pasha	Napoleon I Louis Alexandre Berthier Joachim Murat Louis Nicolas Davout Jean Lannes  † André Masséna Michel Ney Jean-de-Dieu Soult Jean-Baptiste Bessières  † och andra marskalkar Louis Thomas Villaret dem Joyeuse Joseph I[p] Louis I Prins Poniatowski  † Prins Eugène Jerome Napoleon Maximilian I Fredrik August I Fredrik I Fredrik VI Karl August Ernst Peymann Fat′h-Ali Shah Qajar Abbas Mirza
Förluster
Mellan 3 350 000 samt 6 500 000
Noter ^ Termen "Kejsardömet Österrike" blev tagna inom bruk efter för att Napoleon krönte sig egen "kejsare från detta franska" (Empereur des Français) kalenderår 1804, varvid Frans II tog titeln "Österrikes kejsare" (Kaiser von Österreich) likt svar vid detta. Tysk-romerska riket upplöstes 1806 samt därmed blev "Österrikes kejsare" Frans främsta titel. från denna anledning används "Kejsardömet Österrike" ofta inom stället till "Tysk-romerska riket" på grund av enkelhetens skull då man talar ifall Napoleonkrigen, trots för att dem numeriskt värde enheterna ej existerar synonyma. ^ Både Österrike samt Preussen blev allierade tillsammans med land i västeuropa beneath ett betalkort tidsperiod samt bidrog tillsammans styrkor mot den franska invasionen från Ryssland 1812. ^ Ryssland blev Frankrikes bundsförvant efter freden inom Tilsit 1807. Alliansen bröts 1810, vilket ledde mot den franska invasionen 1812. beneath den tiden förde Ryssland konflikt mot landet (1808-1809) samt Osmanska riket (1806-1812) samt formellt mot Storbritannien (1807-1812). ^ Spanien fanns Frankrikes bundsförvant tills enstaka smygande fransk invasionen 1808, då land i västeuropa stred inom Spanska självständighetskriget. ^ Sicilien fanns inom personalunion tillsammans Neapel tills Neapel blev ett fransk klientrepublik efter slaget nära Campo Tenese 1806. ^ Nominellt förklarade land konflikt mot Storbritannien efter dess nederlag mot Ryssland inom Finska kriget (1808-1809). ^ Napoleon etablerade Hertigdömet Warszawa styrt från Kungariket Sachsen 1807. Polska legioner ägde redan tjänstgjort inom dem franska arméerna inom förväg. ^ Franska kejsardömet annekterade Kungariket Nederländerna 1810. Napoleon utvecklade krigföringen genom att snabbt förflytta stora arméer Holländska soldater kämpade mot Napoleon beneath dem Hundra dagarna 1815. ^ Franska kejsardömet annekterade Kungariket Etrurien 1807. ^Kungariket Neapel, beneath kreditkort period allierad tillsammans med Österrike 1814, allierade sig tillsammans med land i västeuropa igen samt stred mot Österrike beneath Neapolitanska kriget 1815. ^ Sexton från Frankrikes allierade bland dem tyska staterna (inklusive Bayern samt Württemberg) etablerade Rhenförbundet inom juli 1806 efter slaget nära Austerlitz (december 1805). Efter slaget nära Jena-Auerstedt (oktober 1806), allierades sig flera olika tyska stater likt tidigare ägde stridit nära sidan från dem antifranskallierade, inklusive Sachsen samt Westfalen, sig tillsammans med land i västeuropa samt anslöt sig mot förbundet. Sachsen bytte blad igen 1813 beneath slaget nära Leipzig, vilket gjorde för att dem flesta andra medlemsstater följde snabbt efter samt förklarade konflikt mot Frankrike. ^ Danmark-Norge plats neutralt tills slaget ifall Köpenhamn. land tvingades överlåta Norge mot land genom freden inom Kiel 1814. Efter en vykort svenskt fälttåg mot Norge trädde Norge in inom enstaka personalunion tillsammans Sverige. ^ Osmanska riket stred mot Napoleon inom franska fälttåget inom Egypten samt Syrien liksom enstaka sektion från Franska revolutionskrigen. beneath Napoleons period 1803-1815 deltog kejsardömet inom numeriskt värde konflikt mot dem allierade: mot England inom anglo-turkiska kriget (1807-1809) samt mot Ryssland inom rysk-turkiska kriget (1806-1812). Ryssland fanns dock allierad tillsammans Napoleon 1807-1812. ^ Dessa fyra stater fanns dem inflytelserik nationerna inom förbundet, dock förbundet bestod från totalt 43 furstendömen, riken samt hertigdömen. ^ plats enstaka befälhavare till den franska kejsardömet, likt hög officer Jean-Baptiste Bernadotte, 1804-1810. ^ namn Bonaparte regerade vilket namn inom från Neapel samt Sicilien den 30 mars 1806 mot 6 juni 1808 samt Spanien ifrån 8 juni 1808 mot den 11 månad 1813. han tjänsgjorde även såsom ett fransk befälhavare före samt efter dessa numeriskt värde regimer. ^ Persien stred mot Ryssland 1804-1813; ryssarna fanns allierade tillsammans Napoleon 1807-1812. ^ USA stred mot Storbritannien dess allierade mellan 1812 samt 1815.

Napoleonkrigen fanns enstaka serie konflikt inom Europa vilket löpte ifrån 1803 mot 1815 mellan Napoleonsfranska kejsardöme samt olika koalitioner. dem plats fortsättning vid dem konflikt liksom utlöstes från franska revolutionen 1789. Napoleons arméer erövrade stora delar från Europa, dock hans auktoritet kollapsade efter Frankrikes katastrofala invasion från Ryssland 1812 samt slaget nära Leipzig 1813.

Kejsardömet led slutligen en fullständigt militärt nederlag nära Waterloo vilket resulterade inom restaurationen från bourbonska monarkin inom land i västeuropa.

Krigen resulterade inom upplösningen från tysk-romerska riket samt sådde frön från gryende nationalism inom Tyskland samt Italien vilket skulle leda mot dem numeriskt värde nationernas respektive konsolideringar senare beneath århundradet.

beneath tiden började detta globala spanska imperiet nystas upp då franska ockupationen från Spanien försvagade Spaniens grepp ovan sina kolonier, vilket gav enstaka öppning till nationalistiska revolutioner inom spanska Amerika. likt enstaka direkt resultat från Napoleonkrigen, blev brittiska imperiet den främsta världsmakten beneath detta kommande 100 åren^[2] samt påbörjade därmed Pax Britannica.

Ingen enighet råder angående då franska revolutionskrigen upphörde samt Napoleonkrigen började. ett åsikt existerar den 9 november 1799 då Bonaparte tog makten inom land i västeuropa genom Brumairekuppen. Den 18 femte månaden i året 1803 existerar detta vanligaste datumet eftersom detta fanns då enstaka förnyad krigsförklaring mellan Storbritannien samt land i västeuropa (på bas från kollapsen från freden inom Amiens) avslutade den enda perioden från allmän fred inom Europa mellan 1792 samt 1814.

Napoleonkrigen avslutades efter Napoleons slutliga nederlag nära Waterloo den 18 juni 1815 samt andra Parisfreden.

Napoleon Bonaparte – slagfältets revolutionär

Koalitionskrigen

[redigera | redigera wikitext]

Franska revolutionskrigen samt napoleonkrigen, ibland kallade koalitionskrigen, plats ett serie från sju konflikt vilket något som har transporterats eller flyttats från olika militära samarbeten från stora europeiska makter, kända liksom koalitioner, mot detta revolutionära land i västeuropa mellan 1792 samt 1815.

Napoleon besegrade fem från sju koalitioner mot land i västeuropa. beneath den sjätte samt den sjunde koalitionen led Napoleon nederlag nära Leipzig respektive Waterloo.

Koalitionerna bestod från stater inom detta Tysk-romerska riket, Storbritannien, Österrike, Preussen, Spanien, Portugal, Ryssland, Sardinien, Sachsen samt land inom olika kombinationer.

Napoleons erövringskrig 1803–1806

[redigera | redigera wikitext]

Efter andra koalitionen slöts freder mellan land i västeuropa samt koalitionsstyrkorna 1801.

Freden blev dock kortvarig samt redan 1803 återupptogs fientligheterna mellan Storbritannien samt land i västeuropa. Napoleon samlade ett enorm invasionsstyrka nära Engelska kanalen, den således kallade La grande armée, Den stora hären.

Den 2 månad 1804 lät Napoleon kröna sig mot fransmännens kejsare, ett papper likt ansågs liksom ett ren samt skär kamp mot Europas etablerade stormakter.

Invasionsplanerna mot Storbritannien fick dock skrinläggas efter för att både Ryssland samt Österrike anslutit sig mot den mot land i västeuropa riktade tredjeplats koalitionen. Engelsmännen vann dessutom enstaka sjöseger nära Trafalgar (21 oktober 1805) beneath amiral Nelson, samt krossade därmed den franska flottan.

Den 2 månad 1805 befäste Napoleon dock sin inflytande vid kontinenten genom för att vinna sin maximalt imponerande seger nära slaget nära Austerlitz inom detta därför kallade trekejsarslaget.

Ryssarna tvingades retirera österut samt Österrike inledde fredsförhandlingar. Redan nästa tid, 1806, ägde turen kommit mot Preussen. Napoleon marscherade inom ilfart fram mot Berlin samt bröt igenom preussarnas försvar inom slaget nära Jena-Auerstedt (14 oktober 1806).

Europas herre 1806–1812

[redigera | redigera wikitext]

Från Berlin proklamerade Napoleon Kontinentalblockaden, vilken innebar för att bota den europeiska kontinenten skulle stängas till brittisk affär.

En annan framgångsfaktor var hans förmåga att vinna den enskilde soldatens förtroende

vid detta sätt hoppades den franske kejsaren behärska tvinga britterna vid knä genom finansiell krigföring. Upprätthållandet från Kontinentalblockaden blev ifrån samt tillsammans idag Napoleons viktigaste utrikespolitiska syfte.

Ryssland tvingades mot freden nära Tilsit efter krigföring inom Polen 1806–1807 (slaget nära Friedland, den 14 juni 1807).

Ryssland gick därmed tillsammans inom kontinentalblockaden samt blev således ett från Frankrikes allierade. beneath tiden planerade Napoleon för att införliva Spanien inom sin intressesfär, samt då Portugal vägrade vandra tillsammans med inom Kontinentalblockaden lät han franska trupper rycka in vid spansk mark på grund av för att kämpa mot portugiserna.

1808 abdikerade den spanske kungen samt Napoleon skänkte sin personlig broder, namn Bonaparte, den spanska kronan. vad vilket följde fanns ett regelrätt spansk folkresning mot detta franska systemet samt den således kallade gerillan tog hastighet. Gerillakriget inom Spanien kom för att utkämpas ända mot 1813 samt slukade stora mängder franska trupper. Talrika brittiska sårskydd ledda från hertigen från Wellington landsteg inom Spanien på grund av för att understödja den spanska resningen.

Sporrade från gerillan inom Spanien, ingick Österrike återigen förbund tillsammans med Storbritannien samt förklarade land i västeuropa konflikt. Den 6 juli 1809 lyckades dock Napoleon besegra österrikarna utanför Wien, inom slaget nära Wagram, samt Österrike tvingades återigen mot en förnedrande fredsfördrag.

Sverige förde ursprungligen enstaka antinapoleonsk politik, dock kom beneath press beneath finska kriget samt svängde mot enstaka mer napoleonvänlig linje efter revolutionen 1809.

Vid Austerlitz (i nuvarande Tjeckien) vann Napoleon en av sina största segrar den 2 december 1805

Britternas försök för att ett fåtal land stanna kvar likt allierade genom humanitär hjälpverksamhet plats ej framgångsrikt ^[3].

År 1809 plats den brittiska flottan starkare än någonsin. Den räknade då 684 sjögående krigsfartyg, däribland 113 linjeskepp, samt ett besättning från 130 000 man. ett sådan kraftutveckling gjorde detta möjligt för att blockera eller hindra varenda fientligt inställda krigshamnar samt fylla varenda viktiga platser.^[4] Dessa gynnsamma omständigheter begagnade sig britterna från på grund av för att utvidga sitt kolonialvälde; ett fördel fanns för att dem spanska kolonierna höll fast nära detta bourbonska huset samt slöt sig mot Storbritannien.

vid Saint-Domingue utbröt en uppror mot fransmännen, vilket ledde mot för att fransmännen förlorade ön 1804 samt republiken Haiti utropades. Cayenne erövrades, Martinique, Guadeloupe samt dem franskholländska Antillerna fick överlämna sig åt britterna. Storbritannien bemäktigade sig även den blomstrande ön Isle dem France (Mauritius) samt amerikansk whiskey (Réunion) inom från indien havet.^[4] från dem holländska kolonierna gick Moluckerna, Bandaöarna samt Java förlorade.

Å andra sidan blev detta inte någonsin något från Napoleons strategi för att understödja maratherna mot engelsmännen, samt ej heller den ännu mer grundlig planen tid 1808, vilket gick ut vid för att inom förening tillsammans tsar Alexander erövra Indien. Britterna fanns samt förblev var män mot lands samt överallt härskare vid haven.^[4]

Under tiden 1811–1812 försämrades återigen dem rysk-franska relationerna.

Ryssarna öppnade sina gränser till köp tillsammans engelsmännen, samt detta blev startskottet på grund av Napoleons mobilisering. Den 24 juni 1812 gick Napoleon ovan gränsfloden Njemen samt ledde 580 000 man franska samt allierade trupper inom fält in vid ryskt sektor. dem ryska arméerna drog sig dock successivt undan österut.

beneath Kutuzov gjorde ryssarna halt nära Borodino, var en blodigt stöt utkämpades den 7 september 1812. Napoleon intog Moskva den 14 september.

Napoleonkrigen 1803 till 1815 tillhör de mest omvälvande skeendena i historien

Napoleons fall 1812–1815

[redigera | redigera wikitext]

Efter fem veckors väntan inom Moskva tvingades fransmännen återigen dra sig åter västerut. Reträtten blev ett från krigshistoriens stora sorgespel. Förföljda från den ryska armén, drog sig dem retirerande fram genom ödelagda områden likt bränts samt plundrats från ryssarna själva (den brända jordens taktik).

likt kronan vid verket inföll den ryska vintern ovanligt tidigt samt blev ovanligt kall samt sträng.

Napoleons försök att skapa ett imperium ledde till ett förödande krig som berörde stora delar av världen

Den franska armén besegrades från ryssarna. från dem 580 000 man Napoleon lett in inom Ryssland sommaren 1812, återvände drygt 22 000.

Trots katastrofen inom Ryssland utrustades snabbt enstaka färsk fransk armé samt 1813 kämpade den tillsammans med succé inom Tyskland. Preussen anslöt sig snabbt mot den nya koalitionen mot land i västeuropa, samt Österrike anslöt sig senare.

Även land blev ett krigförande part mot land i västeuropa, bland annat beneath slaget nära Dennewitz inom september. Den 16–19 oktober 1813 stod ”folkslaget” nära Leipzig, var Napoleon förlorade stort mot den allierade övermakten.

1814 något som har transporterats eller flyttats kriget in vid franskt territorium. Söderifrån ryckte britter samt spanjorer fram ovan Pyrenéerna.

Utanför Paris portar försvarade sig Napoleon tillsammans sina sista trupper inom ett desperat kamp dock blev var förlorare. Den 31 mars 1814 marscherade dem allierade tillsammans tsar Alexander inom spetsen in inom Paris samt den 6 april abdikerade Napoleon inom Fontainebleau samt landsförvisades mot ön Elba utanför Italiens kust.

Den 1 mars 1815 landsteg Napoleon återigen inom land i västeuropa samt inledde dem hundra dagarna.

denne tog makten inom Paris samt utrustade ett fräsch armé. inom slaget nära Waterloo den 18 juni 1815, lyckades dock britterna beneath hertigen från Wellington samt preussarna beneath Gebhard Leberecht von Blücher besegra Napoleon inom en sista legendariskt fältslag. Napoleon tvingades mot enstaka andra avsägelse samt sändes inom fångenskap mot ön Sankta Helena inom Sydatlanten.

Till dem sekundära konflikterna beneath Napoleonkrigen hör bland annat detta brittisk-amerikanska 1812 års konflikt samt detta rysk-svenska kriget 1808–1809, detta sålunda kallade finska kriget. Nämnas är kapabel även detta från den franska revolutionen inspirerade slavupproret vid Haiti 1802–1804.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Dictionary of the Napoleonic Wars, David Chandler, 1979, New York
• Swords around a Throne, Napoleon's Grande Armée, Col.

  John Elting, 1988, New York

• Napoleon's invasion of Russia, George Nafziger, 1988, Novato
• Arméernas världshistoria, red. Jacques Boudet, 1968, Stockholm

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]